Är du en svårmodig (Har längtat efter att få använda det ordet!) tonåring som vill känna dig älskad och bekräftad och försöker att finna dig själv bland en massa val och möjligheter? Och det ända sättat att bota din misär är att se en lättsam romantisk film om och för oälskade tonåringar!
Då finns en uppsjö av klyschiga filmer gjorda för just dig! Som Fucking Åmål till exempel. (Igår kom jag på massor med bra exempel men nu drabbades jag av minnesförlust, hoppas att ni fattar vad jag menar och ursäktar)
Men jag tyckte att den brittiska filmen Submarine stog ut lite från mängden! Det var många tänkvärda detaljer och härliga karaktärer.
Jag såg fram emot att se filmen när jag hörde att Alex Turner sångaren i Arctic Monkeys hade gjort filmmusiken, det var nog lite fel skäl, men ändå. Så mina förväntningar var av den anledningen på topp. Även om bra filmmusik inte direkt betyder bra film, men ändå!
Första tredjedelen av filmen var jag lite besviken. Den kändes som en film som man skulle se på skolan för att alla mindre coola skulle tro att de också någon gång skulle bli älskade och hitta sig själva. 
Mycket naturlig reaktiion med mina orealistiska förväntningar.
Men sen när den kom igång så blev den riktigt bra! Såhär i efterhand så har jag gått och tänkt på den, så det borde helt klart betyda att den var sevärd, om inte riktigt bra!
Det är få filmer jag ser fram emot att se om, men jag tror att detta var en av dem.

Har någon mer än jag gjort en välkomponerad queue på Spotify till Android och hoppfullt tryckt på play och blivit helt förbannad när låten som du senast la in i kön spelas först?
Är inte själva poängen med ett kösystem att det är den som ställde sig först som kommer först?
Ett exempel¨på en hög är när man steker pannkakor och lägger den färdigstekta pannkakan på ett fat brevid och fyller på med pannkakor på en hög. Då den mest nystekta pannkakan alltid är högst upp på högen.
Jag vet inte hur det är med er, men jag brukar alltid bli lika besviken, sårad och upprörd när jag ska sätta mig ner och äta och inser att pannkakan som är varmast är överst och att jag kommer att måsta äta kalla pannkakor när jag äter mig neråt i högen.
Likaså blir det nu med mina låtköer på mobilen. De lägger sig på en hög och ställer sig inte lydigt och civiliserat i en kö. Och ändå vågar de kalla detta för att "queuea" en låt.
Nu är jag medveten om att dethär är ett mycket obetydligt problem, jag överreagerar en aning. Men tyvärr så är det sånthär som får mig på riktigt dåligt humör.

Jag uppskattar ändå musik en hel del. Men jag har en såndär röst som man får gåshud av fel anledning när jag försöker ta ton och så har jag mardrömsminnen från när jag gick i 6an och alla i musikgruppen skulle spela flöjt. Men mina fingrar var för små för hålen på flöjten, hela klassen försökte hålla pockerface och låtsas som om det lät bra medans det som kom ut ur flöjten sved i öronen.
Jag gruvade mig jämt för musiken och "gick på toa" när musikläraren lärde ut gitarr ackorden så jag hade en anledning att faila.
Men jag vill inte vara helt omusikalisk hela mitt liv. Jag önskar självklart att jag börjat spela gitarr när jag var jätteliten. Men nu är jag här, en fjortonåring som aldrig (Fram tills för fyra veckor sedan) frivilligt rört ett musikaliska instrument.
Jag tar numera elbas lektioner. Min hemska motivation till att spela bas är tyvärr "En bas har färre strängar än en gitarr". 
Nu har jag nästan tränat på 4 basläxor och givit basspelandet en ärlig chans.

Jag delar säkert visionen med många att någon gång i framtiden göra en skiva med låtar som till början var skrivna i engelska fast översätta dem direkt till svenska! Massor med klämmiga hits på svenska, som är lagom goa och dansvänlig.
"Manboy"- men Eric Saade vore en klar kandidat, det skulle vara den första låten och på svenska skulle den givetvis vara känd som "Manpojk", kanske "Manpöjk"? Fast då blir det lite väl tokroligt är jag rädd.
Sen kunde Let It Be vara med "Låååt det vaaaaa, låt det vaaaa. Viskar visa ord låt det vaaaa!" det tror jag skulle funka.
Fast då är det ju bara ca 10 låtar till jag ska fylla ut skivan med...

Jag har inte förstått grejen med att ha en blogg och ännu mindre att följa någon annans blogg.
Men nu gör jag ett ärligt försök att uppehålla denna blogg.